tisdag 25 mars 2008

First we take the pencils. Then we take Berlin.



Det var med melankolisk sinnesstämning jag återsåg Malmö med sitt något trista möblemang närma sig genom tågfönstret.
Vädret staden bjöd oss dagen till ära var inte heller särskilt upplyftande. Snö. Hallå. Sluta då.

Vi kom från Berlin, dit jag åkte med mina pennor, block och två par skor för mycket. Och de skor jag använde konsekvent, gav mig problem vid säkerhetskontrollen på flygplatsen. Jag fick helt enkelt gå genom metalldetektorn i strumplästen. Det var skönt. Jag ville gå så hela vägen, men det skulle ha betraktats som onormalt och en aning skruvat.
Förutom pennor, block och för många skor, hade jag såklart med mig för mycket kläder. Kläder för alla tillfällen liksom. Såna tillfällen som man kan räkna med, men som aldrig aldrig kommer.

Jag diskuterade fenomenet
"ta-med-sig-såna-kläder-som-man-aldrig-använder-för-i-en-ny-stad-
kanske-man-får-modet-och-tillfället-att-använda-dessa", med en god vän och vi kom fram till att det är meningslöst att ens tänka tanken, för i en ny stad vill man ju kanske hellre känna sig bekväm och trygg, alltså, man använder samma kläder som vanligt.

Hur som helst. Berlin var lika kallt och ogästvänligt som Malmö och jag känner mig tom och halvt sviken.
Fast maten var bra. Jag var nog aldrig hungrig.
Och vi upptäckte många fina platser jag inte ens visste existerade. Det var revolutionerande.
Och vi såg Berlin uppifrån. Det var spektakulärt.

Och pennorna låg på hotellets skrivbord och väntade.
Förgäves.
Men jag ångrar inget.

2 kommentarer:

Kindgott sa...

Ja fan asså, att åka bort och känna sig som hemma (läs: som i Malmö) är ingen höjdare. Men Fernsehturm hittar man ju -nur in Berlin- i alla fall. Hoppas att vistelsen åtminstone gav någon slags inspiration eller en paus. Jezt ins Bett, bitte. Schnarch.

Kalles klätterträd sa...

Du skall inga andra gudar hava.... jämte PILOT G-TEC-C4.