torsdag 13 mars 2008

Att färglägga en grå dag



Skolan slutade tidigare idag och jag kände mig övergiven och uttråkad av behöva gå hem, för en gångs skull.
Dessutom var det något som drog mig åt andra riktningen. Min kropp fortsatte detta till trots, de invanda stegen hemåt.
"Fel väg!" skrek något.
"Nää, rätt väg, kan du fatta det?" skrek jag tillbaka utan att ens veta vad jag skrek åt. En gammal lodis som sökt skydd mot regnet i en trappuppgång tittade förvånat på mig. Och sen var han snabb med att ta tillfället i akt och fråga mig om några slantar, när han ändå hade min uppmärksamhet.

Att bli avbruten mitt i en kamp med sitt inre är ingen lätt sak att handskas med, det tror jag alla vet, så av förvirring uteblev respons på lodisens fråga.
Efter en hård och lång diskussion med förutnämnda inre, insåg jag att det var inspirationen som skrek åt mig. "Jaha" sa jag. "Det var inte igår, jag kände inte igen dig."
"Klart du inte gjorde, du är ju bara en simpel bonntölp!" sa den, och fortsatte att dra i mig.
"Vart ska jag? " blev min fråga på detta ihärdiga beteende, när jag upptäckte att jag befann mig utanför Drewex.

Och det är nu det intressanta i den här historien tar sin början.
Framför mig hade jag nu en guldgruva av pennor i alla de färger och nyanser, tjocklekar och märken. Jag kan inte påstå att jag valde i en hast, utan snarare med omsorg.
Jag skulle komma att ångra bittert att jag inte köpte en i gul och en i grön färg också. Men min plånbok morrade åt mig bara av tanken på att köpa två pennor till. Det förstår man när man får veta att kalaset gick på 207 kr.

Väl hemma och med pennorna prydligt upplagda på skrivbordet, och en bok om 1800-tals-kläder, tog mina experiment sin början. (Som du säkert förstår hade jag en av pennorna i handen.)
Den första pennan fick mitt hjärta att slå extra slag. Det var en enkel "Pilot G-tec-c, 0,25" som fick mig att känna så. Jag blev alldeles yr och min sambo blev bekymrad.

Jag har aldrig varit särskilt begåvad i färgläggning. Har inget tålamod med färg. Men nu färglade jag för glatta livet, efter att jag köpt tre nya pantone-pennor, en i karmosinröd, en matt gammel-lila och en matt blå.
Två pennor av märket Faber, 0.1 och 0.2, den sistnämnda funkar inte, och jo, jag provade den i affären, men eftersom jag är så klipsk, så tog jag en annan efter att ha provat den, för jag tänkte att alla säkert hade provat den och att den snart skulle vara slut, därför tog jag en annan, som jag inte provade innan jag köpte den. Ibland blir det fel.

Resultaten ligger främst eftersom man inte får bestämma själv hur de ska ligga. Om nån har ett knep för detta att välja fritt hur bilderna ska ligga, så är du välkommen att påpeka detta.

4 kommentarer:

Lage Winblad sa...

Vilken härlig text, du skriver så underhållande och bra. Dessutom superfina bilder. Ska bli spännande att läsa din blogg. När alla har startat sina bloggar har man mycket att läsa om kvällarna. :-) Själv bloggar jag om min farfar.
Kramar Clara

Linda Siewert sa...

Wow, min första kommentar! Tack!

Det var ett riktigt intressant ämne du valt att skriva om,ska bli roligt att följa! Konst är alltid intressant.

Anonym sa...

Du har blivit vass på skuggning o
färgläggning med akvarellfärger, ser
skitsnyggt ut, gillar den rödhåriga
fräkniga tjejen, och likaså kläderna
o posèn på "läppensel" väldigt
snygga kläder. kul att se en ny sida
hos dig, gillar att se dina alster
i färg

/Peti

Linda Siewert sa...

Tack Peti, det känns roligt att höra från dig, du som introducerade pennorna för mig!
Jag visste att du skulle gilla den rödhåriga! :D