En djärv ny värld

Det finns en ganska simpel anledning till att min blogg har stått oförändrad så länge.
Den anledningen heter InDesign.

Det jag pratar om är ett av de roligaste program denna världen har skådat. Och framförallt, det roligaste jag har skådat på mången dag.
Det handlar alltså om layout, för den oinvigde.

I InDesign är allt möjligt. Jag har skapat affischer, broschyrer, visitkort, bokomslag och hela inlagor.
Att jobba med layout är nog det roligaste jag vet. Tänk att jag var tvungen att gå i skola för att lära mig det.

För att du ska få en bild av hur jag har haft det denna tiden, ska jag berätta dig en liten anekdot.
Det hela utspelade sig under min vandring hem från skolan, efter en hel dags arbete i InDesign (min nya, underbara värld).
Ute på gatan bredvid mig kom en stor gul buss (regionsbuss, ja).
När den passerade mig (och jag den) spydde den ut en stor dos avgaser, som jag olyckligtvis andades in, innan jag hann värja mig.
Och det är nu det hände.
Min hjärna hade nämligen dröjt sig kvar i InDesign, och instinktivt kom jag att resonera mig fram till "Redigera", "Ångra montera".
Sen vaknade jag igen, där jag stod och undrade varför det inte fungerade, och insåg att jag nog inte skulle kunna ångra inmonteringen av avgaserna.
Det var då jag förstod vidden av mitt engagemang. Jag kunde inte låta bli att känna mig en aning skadad där jag stod, men sen inverterade jag svart till vitt och och allt kändes bra igen.

Sista dagen av delkursen fick vi också bekanta oss halvt med ett annat program.
Illustrator.
Som den klipske säkert redan räknat ut är detta ett illustrationsprogram.
Helt meningslöst, tänkte jag. Krångligt är det också. Usch.
Sen lärde jag mig ett trick, och snabbt försvann alla nedlåtande tankar, och programmet blev istället höjt till skyarna av mig.
Men det är fortfarande krångligt, och mina känslor är aningen ambivalenta.

Jag har valt att visa dig en bild, som legat i byrålådan ett bra tag(som man säger)(egentligen har den inte alls legat i byrålådan, utan snarare i en av mina tusen högar)(vilket nästan är värre)(fast bara nästan), och förädlat den till en dagsfärsk bild. Sen tog jag in den i Illustrator och trollade lite. Tjoho, trolleri!
(Som vanligt glömde jag att signera bilden, och som vanligt sabbade jag utskriften, när den väl kom, genom att just; försöka skriva på den, så bilden du ser här är den andra inscannade utskriften. Bara så du vet hur frustrerad jag är i detta nu.
Man blir så himla bortskämd med hjälpen man får av maskinerna att man blir skitförbannad om nåt går fel. För man trodde inte att det kunde hända, ändå vilar misstankarna om det i bakhuvudet hela tiden.)

Jag tänkte avsluta med ett, (kan tyckas, lite lättvindigt placerat) citat, för en gångs skull.
"Som du vet finns det en lycka som gör en allvarlig. Den är alldeles för fin för att spilla bort på skämt."
C.S. Lewis