Det första jag gjorde i morse när alla hade gått och jag var ensam kvar, var att sätta mig vid ritbordet.
Ja, jag var så ivrig att jag till och med satte mig där innan alla hade gått. Jag har blivit vad man kallar "en ivrig användare". Av mina pennor. Jag kan inte riktigt smälta hur fantastiska de är. Tänk att med några enkla pennor få en textur som påminner om guasche eller akvarell!
"Jag är i himmelriket!" ropade jag när min fjärde, fulländade teckning stod klar i all sin prakt.
Nu är det ju förstås upp till betraktaren att avgöra om ordet "prakt" ens bör nämnas i samma mening som teckningen.
Som vanligt är den tecknad med mina berömda pantone-pennor, vilka jag avgudar till sjukdomens rand, och just idag vill jag att du uppmärksammar kjolens volym och jämnheten man får mellan nyansövergångarna. Sepiatonen är ordnad i mitt eminenta bildbehandlarprogram "Corel paintshop pro".
Jag förstår att du börjar bli trött på fagra möer i diverse kjoltyg, eller så är det bara jag som projicerar. Hursomhelst, härmed har du mitt löfte om att morgondagens illustration varken ska innehålla fagra möer eller kjoltyg. Möjligtvis en och annan blomma, det kan jag nog inte avstå ifrån, men så är jag ju också flicka. Usch då, vilken onödig kommentar, bonnlurk.
Det var med stor möda och med tungt svårmod som jag lyckades slita mig från bordet för att återvända till verkligheten. Den verkligheten som innebär duschning, påklädning och lunchätning och andra alldagliga göromål. Tråkigt, tyckte jag, men detta utfördes för en god saks skull, och den goda saken motiverade mig att fortsätta.
Prick 13.00 mötte jag min gode vän utanför Hedmanska gården, (eller närmare bestämt i porten), (under taket), ( i skydd från regnet), (som vanligt), (aaaah för många paranteser!) (de förföljer mig!) för att kolla in Portfölj 08 på Form/design center*, arrangerad av Illustrationscentrum.
Jag var i mitt esse, upptäckte jag, när jag stod babblandes för glatta livet med en gammal klasskamrat från Serieskolan, som ställde ut där. Det var intressant att höra hur hon har det och om hur det går för henne med sitt tecknande, och innan jag visste ordet av det så fann jag mig själv inbegripen i ett annat samtal, med en helt främmande person, och ännu senare stod jag öga mot öga med min gamla gymnasielärare från Ystad.
Det sistnämnda kanske låter mer obehagligt än vad det faktiskt var, för mig var detta ett kärt återseende.
Prick en timme var vi där och prick tre visitkort delade jag ut.
Det är en stor bedrift, mitt mål var att lämna visitkort till minst en person.
Jag börjar ta mig.
Om man nu kan säga så utan att låta pervers.
* http://www.formdesigncenter.com/
2 kommentarer:
Ok, jag är såld. HELSÅLD. Du ska ta med mig och visa var man köper dessa pennor. Jag är pysselberoende och behöver visserligen inte FLER saker att bränna mina små olyckliga slantar på, men jag vet vad kärlek till en penna är ;)
Haha,visst visst. Tack..ööh..tror jag..
Skicka en kommentar