Vägen till konst

Söndagen slog mig obarmhärtigt och brutalt i huvudet för att påvisa sin existens. Med en lätt känsla av illamående steg jag ut i slagfältet från gårdagen. Eftersom slagfält har en tendens att stinka förskräckligt, hade jag inget annat val än att städa undan. Och ta mig en dusch.

I en sinnestämning som bara erbjuds av bakfyllans skoningslösa hantlangare, och efter en frukost som troligtvis räddade våra liv, steg vi ut i verkligheten. Mitt arma huvud fick där vad det förtjänade av solens starka sken.
Ack och ve.
Nu är det visserligen synd att klaga på solen. Den gör ju bara sitt jobb, ungefär en gång om året, och detta sker händelsevis alltid när jag inte är på humör för det. Man kan aldrig få allt.

Jag försökte febrilt prata bort smärtan och lyckades väldigt bra med detta, när jag engagerade mig flitigt i min sambos fascination för hus och deras byggår, där vi gick Föreningsgatan upp och observerade fönster, tegel och dekorer.
Nog delar jag intresset, men egentligen inte grunden till det.
Mitt intresse grundar sig mest på en vilja att kunna teckna hus, medan han intresserar sig för byggtekniken och husets energidrift.
Hus är fina och kan stå för mycket, rent symboliskt.
En dag ska jag tatuera in ett hus på vad jag tror heter ländryggen.

Min avsikt var lite att berätta om konsten på Konsthallen, det var nämligen målet för vår vandring.
Tyvärr finner jag kartonger, med blåmålade insidor, uppspikade på väggen och kallas därför "konst", föga inspirerande att skriva om.
Men å andra sidan, vad vet väl jag, en simpel bonnlurk, om konst?
Det bästa med Konsthallen i söndags, var att jag köpte mig ett exemplar av den eminenta tidsskriften Bild & Bubbla*, magasin om serier, och denna avnjöt jag senare i hemmets dunkla och skyddande vrå.

Vad som däremot inspirerade mig, var faktiskt husen.
Dessa 1890-tals hus som jag sett tiotusen gånger tidigare.
"Och funkishus", började jag tänka. "Ett sånt skulle man haft sig ett. För att inte tala om jugendhus!"
Milde tid, det finns ingen ände på mina guldönskningar!

Det var först idag jag tog mig samman och tecknade ett hus. Inget drömhus dock.
Jag tog inspiration från boken "Övergivna platser" av Jan Jörnmark och tolkade (älskar att använda mig av uttrycket "tolka"!) bilden av gruvindustrin i Tuna Hästberg, modell 1955.

Som vanligt har jag använt mina aktningsvärda Pantone-pennor och den supertunna pilotpennan. Himmeln och månen är gjorda i Paint Shop pro.



* http://www.serieframjandet.se/